Familjemässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Mos 22:21‒27; Ps 18:2‒4, 47, 51ab; 1 Thess 1:5b‒10; Matt 22:34‒40.
Kära bröder och systrar
I dagens evangelium hör vi Jesus sammanfatta det största budet i lagen. Han gör detta genom att föra samman budet om kärleken till Gud och kärleken till våra medmänniskor i det som brukar kallas för det dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd” (Matt 22:37, 5 Mos 6:5) och ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matt 22:39, 3 Mos 19:18). Detta låter ju väldigt fint. Men vad betyder det egentligen att älska Gud och att älska sin nästa?
Problemet är nämligen att vi använder ordet ”älska” i flera olika sammanhang och att man kan älska olika saker som inte riktigt går att jämföra med varandra. Min systerdotter exempelvis älskar enhörningar och lekparker, medan mina systersöner älskar Pokémon och Lego. Samtidigt är jag säker på att de, liksom jag själv och alla ni, också älskar mamma och pappa. För oss som har syskon så är jag övertygad om att vi alla innerst inne älskar dem också, även om det kanske inte är lika uppenbart när de retas eller förstör ens leksaker.
Som ni kanske har förstått, så älskar man inte sina leksaker, sina föräldrar och Gud på samma sätt. När vi säger att vi älskar vissa saker, då älskar vi dem för vår egen skull. Vi anser oss behöva dessa saker för att fylla ett behov hos oss själva för att vi ska kunna leva, må bra och vara glada, t.ex. mat, kläder och underhållning. Det är detta som det innebär att älska sig själv. Vi kan även älska andra människor för vår egen skull. Om man t.ex. är kär i någon, då längtar man efter den personen eftersom man tror att han eller hon kan uppfylla naturliga behov hos en själv såsom närhet och ömhet. Och det är naturligt att vi också älskar våra föräldrar på detta sätt eftersom de ger oss allt vi behöver, åtminstone under våra första år i livet.
Denna begärande kärlek till andra människor kallas på grekiska för eros, och det ligger faktiskt någonting fint i detta eftersom den påminner oss om att vi inte är självtillräckliga utan att vi har behov av varandra. Samtidigt får vi aldrig reducerade andra människor till medel för att uppfylla våra egna behov, utan vi måste alltid respektera dem som personer med en okränkbar värdighet och som har sina egna behov som också behöver uppfyllas. Så när Jesus citerar Tredje Moseboken och säger att vi ska älska vår nästa som oss själva, då betyder det att vi ska ta vilja andra människor väl och se till att de har det bra, precis som vi själva vill ha det bra. Det är detta som är den högsta formen av kärlek till andra människor, och den kallas på grekiska för agape. Denna kärlek bygger inte på någon naturlig attraktion som man kan känna för andra människor, utan det är något som man bestämmer sig för. Och därför kan också Gud befalla oss att älska varandra på detta sätt.
Men vad betyder det då att älska Gud? Gud har ju redan allt han behöver och är oändligt lycklig i sig själv. Vad kan vi göra för att visa Gud att vi älskar honom? I sitt avskedstal till sina lärjungar säger Jesus: ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (Joh 14:15) Äkta, gudomlig kärlek har som sagt ingenting att göra med våra känslor utan är något man bestämmer sig för. Det har alltså att göra med vår vilja. Därför kan man säga att älska Gud innebär att vilja samma saker som Gud vill. Att fullkomnas i kärleken och bli ett helgon, det innebär att vår vilja är helt förankrad i Guds vilja. Och Guds vilja för oss finns sammanfattad i de tio budorden. Där hör vi först och främst att vi ska tillbe Gud, vörda hans namn och komma ihåg vilodagen, och detta gör vi genom att tro på Gud, åkalla hans namn varje dag i bönen och tillbe honom i den heliga mässan varje söndag.
Men Gud befaller oss också att älska våra medmänniskor. Det första av dessa bud är att hedra vår far och vår mor, och detta kan vi t.ex. göra genom att vara lydiga mot dem, hjälpa till hemma, rita fina teckningar åt dem eller säga till dem hur fantastiska de är. Vidare befaller oss Gud i budorden att inte dräpa eller slå andra människor, leva kyskt, inte stjäla, inte ljuga och inte vara avundsjuka. Men för att helt uppfylla budet att älska vår nästa som oss själva så måste vi även göra saker positivt för andra människor, i enlighet med den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Matt 7:12). I praktiken uttrycker vi alltså oftast vår kärlek till Gud genom att älska våra medmänniskor för Guds skull. Varje gång som vi, inspirerade av Gud, utför en kärleksgärning mot Gud eller vår nästa, då växer vi lite i kärlekens gudomliga dygd. Och målet med vårt liv här på jorden, det är att växa så mycket i den gudomliga kärleken som möjligt, för det är detta som är det första och största budet. Vi kan be Gud om hjälp för att uppnå detta med orden i dagens kollektbön: ”Låt tron, hoppet och kärleken växa i oss, så att vi älskar dina bud och uppnår vad du lovat oss.”
Låt oss därför varje dag vara uppmärksamma på vilka kärleksgärningar som den Helige Ande inspirerar oss till och be honom om kraften att fullgöra dem. På så vis kan kärleken nå sin fullhet hos oss så att vi kan vara ”frimodiga på domens dag” (jfr 1 Joh 4:17). För som den helige Johannes av Korset säger: ”Vid vårt livs afton skall vi dömas efter kärleken.” (Avisos y sentencias, 57, citerad i Katolska Kyrkans katekes n. 1022). Amen.
Fader Gustavs predikningar 