S:t Simon och S:t Judas

Mässa på Katolska Skolan av Notre Dame för barn som förbereder sig för den första heliga kommunionen. Läsningar: Ef 2:19‒22; Ps 19:2‒5; Luk 6:12-19.

Kära bröder och systrar

I listan över apostlar vi nyss hörde nämndes dagens helgon Simon och Judas alldeles på slutet, precis innan Judas Iskariot som blev förrädare. Man skulle alltså kunna tro att de är de minst viktiga av alla apostlarna. Men faktum är att alla apostlar är viktiga. Om aposteln Simon hörde vi att han kallades för seloten. ”Selot” kan även översättas med ”ivrare”, och det betyder att Simon tillhörde en politisk inriktning som var så ivriga att befria Israel från romarna som ockuperade landet att de även var beredda att ta till våld för detta. Jesus kom till jorden som befriare inte bara för hela Israel utan för hela världen, men inte med våld. Han kom inte heller för att befria Israel från romarna, utan för att befria dem och alla folkslag från synden. Så efter att Simon fått lära känna Jesus så fick han lära sig att vara ivrig för Jesus på ett annat sätt än han innan hade ivrat för Israels befrielse. Och han blev så ivrig att sprida budskapet om Jesus att han t.o.m. var beredd att bli dödad för sin tro, och dessutom på ett väldigt hemskt sätt, nämligen genom att bli sågad itu. Så om ni ser en staty eller bild på en aposteln med en stor såg i handen, då vet ni att det är Simon seloten. Men som tur är så behöver inte alla vi som är Jesu lärjungar ge vårt liv genom att bli söndersågade. Vi kan älska Jesus på andra sätt också, inte minst genom att förbereda oss för att värdigt ta emot honom i den heliga kommunionen.

Hur är det med aposteln Judas då? Förutom listorna över apostlarna så nämns han bara en gång i evangelierna, och det är när han frågar Jesus ”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?” (Joh 14:22), och Jesus svarar: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom.” (Joh 14:23). Det är ju väldigt fina ord av Jesus som Judas fick som svar, men jag vet ärligt talat inte om det var svar på frågan. Hursomhelst, enligt traditionen så var aposteln Judas faktiskt samma Judas som skrev Judas brev och som där presenterar sig som Jakobs bror. Och enligt traditionen så brukar man identifiera dessa Judas och Jakob med de Jakob och Judas som i evangelierna kallas för Jesu bröder (Matt 13:55, Mark 6:3), och som i själva verket troligen var Jesu kusiner eller nära släktingar.

Men trots att Judas troligen alltså var en nära släkting till Jesus, så var det länge inte så vanligt att man vände sig till honom för att be om hans förbön. Anledningen var att han ju hade samma namn som förrädaren Judas Iskariot, och man var helt enkelt rädd för att råka åkalla fel Judas, som kanske är i helvetet. För att undvika förväxling med Judas Iskariot så står det i Apostlagärningarnas uppräkning av apostlarna Taddeus istället för Judas, vilket troligen var hans andranamn. Enda gången som man bad om Judas Taddeus förbön var i riktigt hopplösa fall, när man redan hade bett om i princip alla alla helgons förbön och ändå inte blivit bönhörd. Därför blev denne Judas Taddeus skyddshelgon för just alla hopplösa fall. Så om det är någonting som ni skulle vilja be Gud om hjälp med och som verkar helt hopplöst omöjligt, då kan ni be om den helige aposteln Judas Taddeus förbön, så ska ni se att det inte finns några situationer som är helt hopplösa. Allt är möjligt med Guds nåd och helgonens hjälp. Amen.