Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Rom 7:18‒25a; Ps 119:66, 68, 76-77, 93-94; Luk 12:54-59.
Kära bröder och systrar
I dagens första läsning ur Paulus brev till romarna beskrivs den mest påtagliga konsekvensen av arvsynden eller ursynden, nämligen den medfödda böjelsen för det onda: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.” (Rom 7:19-20). Detta betyder dock inte att vi inte skulle ha något eget ansvar för våra synder. Vi får inte tro på någon slags fatalism som gör att vi inte kan göra något åt det faktum att vi syndar. Med Guds nåd och vår goda vilja är det fullt möjligt för oss att avhålla oss från alla allvarliga synder. Däremot är vår vilja kraftigt försvagad av synden som bor i oss, som gör att vi är beroende av Guds nåd för att kunna göra det goda. Så när det gäller mindre allvarliga synder så är det i praktiken omöjligt för oss att undvika dem allihop. Därför är det bara Jesus och Maria som har kunnat leva helt syndfria liv. För alla oss andra så måste vi sätta vår lit till Guds nåd som har förvärvats åt oss genom Jesu död och uppståndelse, och som vi får del av genom dopet och tron.
Nästa vecka inleds november månad då vi ber särskilt för de avlidna själarna i skärselden, och i dagens evangelium ger oss Jesus en grundläggande undervisning om just skärselden. Jesus talar om ett fängelse som man kan vara säker på att inte slippa ut ur förrän man har betalt till sista öret. Det ligger alltså en varning över detta, nämligen att man kan få sitta i någon slags fängelse väldigt länge om man inte blivit förlikt med sin motpart innan man är framme vid domstolen. Det positiva är dock att det går att komma ut ur fängelset när man väl har betalat av sin skuld. Det handlar alltså inte om helvetet, som är ett evigt straff för oförlåtna synder. Kyrkan tolkar därför detta bibelställe som att det finns en möjlighet att få de onda konsekvenserna av ens synder utplånade efter detta liv i ett tillstånd som vi alltså kallar för skärselden. Men det är alltid mycket bättre att göra bot för ens synder redan i detta liv, innan den personliga domen vid vår död, i enlighet med Jesu ord: ”När du är på väg till domstolen med din motpart, så gör vad du kan för att bli förlikt med honom innan ni är framme.” (Luk 12:58).
Må denna Kyrkans lära om skärselden inspirera oss både att be innerligt för alla avlidna särskilt under november månad som börjar snart, samt att göra vad vi kan för att göra bot för våra och andras synder redan i detta liv, t.ex. genom att idag be och fasta för freden i världen enligt påvens uppmaning. Amen.
Fader Gustavs predikningar 