Gregoriansk mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Vish 7:7–14; 1 Kor 2:6–10; Luk 10:21–24.
Kära bröder och systrar,
När vi idag firar vårt lands stora skyddspatron, den heliga Birgitta, så får vi fira lite mer än vanligt, eftersom det i år är exakt 650 år sedan hon lämnade jordelivet i Rom år 1373. Dessutom är det exakt 100 år sedan den av henna grundade Birgittinorden år 1923 återkom till Sverige efter reformationen, i form av den nya grenen som hade grundats av den heliga Maria Elisabeth Hesselblad. Men efter att så lång tid har gått sedan den heliga Birgitta levde och verkade i vårt land, finns det fortfarande någonting i hennes liv och hennes budskap som fortfarande är aktuellt för oss som lever i detta protestantiserade och sekulariserade Sverige av idag?
Låt oss dock innan vi svarar på denna fråga börja med en kort översikt av den heliga Birgittas liv. Hon föddes omkring år 1302 på Finsta gård i Uppland, och var dotter till lagmannen Birger Persson. Vid 13 års ålder blev hon bortgift med Ulf Gudmarsson. De båda bosatte sig på Ulvåsa gård i Östergötland och fick åtta barn tillsammans. Efter en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela dog Ulf, och därefter började Birgitta få allt fler uppenbarelser, som nedtecknades av hennes biktfäder. Bland uppenbarelserna fanns instruktioner till grundandet av den klosterorden som skulle få namnet Vår allraheligaste Frälsares orden, i dagligt tal Birgittinorden. Mot slutet av sitt liv bosatte sig Birgitta i Rom tillsammans med sin dotter Katarina, i det hus som idag är moderhus för den nya grenen av Birgittinorden. Efter hennes död den 23 juli 1373 fördes hennes reliker till Vadstena och installerades så småningom i kyrkan till det kloster som byggdes i enlighet med hennes instruktioner, och där de finns än idag.
Dagens två första läsningar handlar om visheten, och appliceras alltså på den heliga Birgitta för att understryka den gudomliga vishet som låg bakom de många uppenbarelser som hon lät nedteckna. Visheten är den främsta av den Helige Andes sju gåvor, som sammanfattar alla andra gåvor i det att den befäster vår tro, styrker hoppet, fullkomnar kärleken och banar vägen för att utöva dygderna på högsta möjliga nivå. Det är också genom Guds hemlighetsfulla vishet som vi kan förstå meningen i något så till synes dåraktigt som Kristi kors och allt annat lidande i världen. I den heliga Birgittas kärlek till Kristi kors och hennes många uppenbarelser om hans lidande är det uppenbart att hon tagit del av den gudomliga visheten i högsta mått. I hennes uppenbarelser blir det också tydligt att hon använt sig av denna vishet för att urskilja vilka budskap som verkligen kommer från Gud. Hon drar sig inte för att varna även högt uppsatta personer, inklusive präster och biskopar, för att deras syndiga levnadssätt kommer att leda till det eviga fördärvet. Men hon hänger aldrig ut någon offentligt och hennes förmaningar bygger alltid på intentionen att förmå syndarna att omvända sig samt att varna andra för att inte fastna i samma laster. Den heliga Birgittas öppenhet för Guds hemlighetsfulla vishet gör henne således till ett föredöma för alla folk i alla tider.
Genom sina himmelska uppenbarelser, som alltså ofta var riktade till olika konkreta personer, blev den heliga Birgitta också förmodligen en av de lekkvinnor som hade mest inflytande över den Katolska Kyrkan under medeltiden. Exempelvis så lyckas hon tillammans med sin samtida, den heliga Katarina av Siena, genom upprepade förmaningar förmå påven att flytta tillbaka från det lyxiga Avignon till det på den tiden ganska nedgångna Rom. Den heliga Birgitta utgör således också ett mycket bra exempel på det legitima inflytandet som lekfolket kan och bör ha inom Kyrkan. Och detta ämne är högaktuellt inom Kyrkan just i dessa dagar.
I onsdags inleddes den sextonde ordinarie sammankomsten av biskopssynoden i Rom som skall behandla frågan om synodalitet, dvs. på vilka sätt som alla Kyrkans medlemmar kan vandra tillsammans och genom ett uppmärksamt lyssnande till den Helige Ande urskilja vart Gud vill leda sin Kyrka. Den heliga Birgitta kan påminna oss om tre viktiga principer för detta. För det första, att allt lyssnande till den Helige Ande måste grundas på en intensiv bön och ett heligt liv i enlighet med Guds vilja. Det främsta som den heliga Birgitta hade på fötterna när hon gav råd åt och förmanade dåtidens påve och biskopar, det var det faktum att hon med sin bön, sina uppoffringar och sitt rena liv allt som oftast stod ännu närmre Gud än de.
För det andra så kan den heliga Birgitta påminna oss om att alla bidrag till att ge råd till eller förmana den kyrkliga hierarkin måste ske med välvilja, ödmjukhet och respekt. Birgitta drog sig inte för att påpeka att påven hade fel i vissa icke-dogmatiska frågor, som var han borde bo någonstans, men hon gjorde det alltid med högsta möjliga respekt och utan att någonsin ifrågasätta hans läroauktoritet. Och för det tredje, så får vi låta oss inspireras av den heliga Birgittas kärlek till och förtröstan på den heliga modern Kyrkan. Kyrkan har genomgått kriser av olika slag i alla skeden av historien, och bara det faktum att Rom var så nedgånget att påven inte ens ville bo där och konsekvenserna detta i sin tur fick, det säger något om hur det var på 1300-talet. Men den heliga Birgitta litade på att Jesus aldrig kommer överge sin Kyrka, och denna hennes optimistiska förtröstan var avgörande för att hennes bidrag till att reformera Kyrkan skulle lyckas. I dagens evangelium hörde vi att Jesus fylldes med jublande glädje genom den Helige Ande, och denna jublande glädje bar också Birgitta på i sitt inre, trots de många kroppsliga umbäranden hon utstod och hennes själsliga lidande på grund av tillståndet i Kyrkan. På samma sätt får också vi idag, med förtröstan och glädjerik framtidstro, genom vår bön och våra konstruktiva förbättringsförslag bidra till att Kyrkan på jorden, i smått som i stort, blir ännu mer trogen att lyssna till och lyda sin gudomlige ledare, vår Herre Jesus Kristus, som med den Helige Ande osynligt men troget leder henne fram till vår himmelske Faders rike. Amen.
Fader Gustavs predikningar 