S:t Januarius

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg.

Kära bröder och systrar

Den helige Januarius som vi firar idag var biskop av Benevento strax öster om Neapel i Italien i början av 300-talet. Han led martyrdöden i Puteoli under kejsar Diocletianus förföljelse omkring år 305, och hans kropp fördes sedan till Neapel där hans reliker bevaras och vördas av de troende än idag. Den främsta reliken av den helige Januarius är en del av hans blod, som förvaras i ett relikvarium som i normala fall är inlåst i ett kassaskåp bakom altaret i ett av sidokapellen som är invigt åt S:t Januarius.

Jag besökte faktiskt Neapels katedral tillsammans med fader Joseph Rizk i maj i år i samband med Roberto di Pace och Rand Mansurs bröllop, men till min besvikelse fanns inte reliken utställd då. Tre gånger om året visas den dock upp för de troende: den första söndagen i maj, den 16 december, och idag den 19 september på den helige Januarius minnesdag. Och inte nog med detta – i samband med att reliken visas upp så brukar ett mirakel ske: det 1700 år gamla blodet, som i normala fall är koagulerat och alldeles stelt, brukar förvandlas till flytande form när ärkebiskopen visar upp reliken för de troende. Miraklet sker dock inte precis varje gång, och man säger att det i så fall beror på att de troende inte har tillräckligt stark tro. Påven Franciskus besökte Neapel och dess katedral i mars 2015, och i samband med detta hölls en extraordinare uppvisning av reliken. Påven kommenterade efteråt: ”Ärkebiskopen sade att blodet blev delvis flytande, så helgonet älskar oss delvis. Alla behöver omvända sig lite mer så att han älskar oss mer.”

Nu i eftermiddags läste jag om hur det gått med uppvisningen av reliken i Neapels katedral i morse. I sin predikan relativiserade ärkebiskopen Domenico Battaglie först en aning vikten av miraklet med den helige Januarius blod: ”Detta blod är inte ett orakel att rådfråga och ännu mindre ett stadshoroskop vars funktion är att förutsäga olycka eller framgång för staden. Nej, den relik vi vördar är helt enkelt ett vägmärke, ett finger som pekar på nödvändigheten, brådskan och behovet av att radikalt följa Kristi evangelium, låta sig attraheras utan reservationer av dess befriande skönhet och att med öppet hjärta och sinne lyssna till hans ord om liv och hopp”.

Men, hur som helst så ägde miraklet sedan ändå rum! Klockan 10.03 i morse offentliggjorde ärkebiskopen att blodet blivit flytande, vilket följdes av att de troende ropade ”Leve S:t Januarius!”. Vissa skeptiker menar att detta mer eller mindre regelbundet återkommande mirakel kan förklaras på naturligt sätt med att kroppstemperaturen från den stora ansamlingen av de troende när reliken visas upp gör att temperaturen i katedralen höjs så pass att blodet blir flytande. Döm själva! Men dagens mirakel är i vilket fall som helst erkänt som sådant av ärkebiskopen, och det kan tjäna som en påminnelse för oss alla om att den helige Januaris och de andra helgonen fortfarande lever, att de hör våra böner och med sina föredömen och sin förbön hjälper oss än idag att växa i vår tro, vårt hopp och vår kärlek till Jesus Kristus. Amen.