Gregoriansk vigiliemässa och familjemässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 33:7–9; Ps 95:1–2, 6–9; Ps 95:1–2, 6–9; Matt 18:15–20.
Kära bröder och systrar
I dagens evangelium hör vi Jesus undervisa om hur vi ska bete oss när en broder har gjort orätt mot oss. Man skulle kunna tro att det mest kristliga man kan göra i sådana situationer är att tyst stå ut med att ha blivit felaktigt behandlad. I bergspredikan säger ju Jesus: ”Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.” (Matt 5:39). Man kan också få intrycket av att vi inte alls borde bry oss om andras fel, utan koncentrera oss på våra egna fel istället. Längre fram i bergspredikan säger ju Jesus också: ”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga?” (Matt 7:3-4). Men i dagens evangelium hör vi Jesus säga: ”Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum.” (Matt 18:15). Vad är det som gäller egentligen? Och om man borde tillrättavisa en broder som gjort fel, hur ska man i så fall göra?
När det gäller liknelsen om flisan och bjälken, då är budskapet mycket riktigt att vi först och främst ska vara uppmärksamma på våra egna fel innan vi försöker korrigera andra. Annars är man en hycklare som klagar på andra och sedan gör samma sak själv. Därför säger Jesus: ”Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga” (Matt 7:5a). Men han tillägger omedelbart: ”…så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.” (Matt 7:5b). Även i bergspredikan uppmuntrar oss alltså Jesus att korrigera andras fel, det gäller bara att först ha förvissat sig om att man inte själv gör samma sak, eller ännu värre saker. Men hur är det med att vända andra kinden till? Vore inte det ännu mer kristligt än att påpeka andras fel för att korrigera dem? Men faktum är att detta att vända andra kinden till inte innebär detsamma som att tyst låta sig förnedras av andra. Att vända andra kinden till när den som har slagit en förväntar sig att man ska slå tillbaka, det är ett så oväntat sätt att handla att det borde få den som slagit att tänka till och inse att den har gjort fel.
Jesu ord i dagens evangelium är dessutom uttalade i ett annat sammanhang än bergspredikan. Matteusevangeliet är uppbyggt kring fem olika tal av Jesus, varav bergspredikan i kapitel fem till sju är det första. Dagens evangelium är hämtat ur Matteusevangeliets artonde kapitel, och brukar kallas för ”talet om Kyrkan”. Detta tal handlar om hur man ska handla gentemot andra medlemmar av den kristna gemenskapen, och i dagens evangelium behandlas frågan om hur man ska lösa konflikter som kan uppstå inom församlingen. I bergspredikan däremot undervisar Jesus om hur man ska bete sig mot andra människor i allmänhet, inklusive att älska sina fiender (jfr Matt 5:44).
När det gäller en broder som har gjort orätt, alltså en annan medlem av församlingen, den egna familjen eller någon annan mänsklig gemenskap, då kan och bör man vara mer uppriktig. När det uppstår konflikter inom församlingen, den egna familjen eller på en arbetsplats, då är det viktigt att göra vad man kan för att reda ut dessa, för i dessa fall är det inget alternativ att försöka undvika varandra. Vidare så är det faktiskt en akt av kärlek att respektfullt tillrättavisa andra när de gjort fel, så att de får möjlighet att bättra sig och själva växa i kärlek. Man brukar kalla detta för en ”broderlig tillrättavisning”, och det räknas som ett av de sju andliga barmhärtighetsverken. Att broderligt tillrättavisa andra är alltså inte bara en rättighet, utan en skyldighet som ingår i påbudet att älska sin nästa som sig själv, som vi hörde om i den andra läsningen.
Det finns dock vissa saker att tänka på innan man ger en broderlig tillrättavisning. För det första, som sagt, att förvissa sig om att man själv inte gör sig skyldig till samma sak eller något ännu värre. Vidare, som Jesus säger, att först ta upp det med personen i enrum. Om det inte räcker, så får man ta hjälp av någon annan. Om det är ett syskon som har gjort fel, då kan man prata om det tillsammans med sina föräldrar. Och om det gäller en annan församlingsmedlem och det handlar om en allvarlig sak, då kan man boka ett möte tillsammans med någon av prästerna eller någon annan församlingsmedlem för att reda ut det hela. Sedan hörde vi Jesus säga: ”Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare.” (Matt 18:17). Detta betyder inte att personen ska uteslutas ur församlingen. Tänk på hur Jesus själv betraktade hedningar och tullindrivare: han umgicks ofta med dem, bemötte dem med stor barmhärtighet, och höll alltid sin hand utsträckt ifall de skulle omvända sig. Och även om den som har gjort fel inte omvänder sig, så är det viktigt att tillrättavisa dem för vår egen skull också. Annars kan vår tystnad betraktas som att vi försvarar det orätta beteendet. Som vi hörde i första läsningen ur profeten Hesekiels bok: ”Om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.” (Hes 33:9).
Vi kan och bör alltså ge broderliga tillrättavisningar till alla våra bröder och systrar som gör orätt, även till överordnade. När det gäller överordnade så är det dock ännu viktigare att det hela sker med finkänslighet och respekt (jfr S:t Thomas av Aquino, Summa Theologiae, II-IIae, q. 33, a. 4). Det är alltid en bra idé att be om den Helige Andes hjälp för att veta om och i så fall hur man bör ge en broderlig tillrättavisning, samt för att den i så fall ska tas emot på ett bra sätt. Det är aldrig särskilt kul att ge en broderlig tillrättavisning, och man kan vara rädd för den andres reaktion. Men så länge vår intentionen är vår broders eller systers bästa, då får vi lita och hoppas på att han eller hon kommer att ta det bra. Vi kan också föregå med gott exempel genom att själva visa tacksamhet varje gång vi får ta emot broderliga tillrättavisningar, och tänka på att den andre gör det av kärlek för vårt eget bästa.
Låt oss därför be om nåden att vi alla får mod att respektfullt ge varandra broderliga tillrättavisningar när det behövs, så att vi blir bättre på att reda ut konflikter i församlingen och andra mänskliga gemenskaper, och tillsammans kan växa ännu mer i kärleken. Amen.
Fader Gustavs predikningar 