Herrens törnekrona

Mässa i Skara domkyrka under stiftsungdomsdagarna i Skara. Läsningar: 2 Kor 12:7–10; Ps 69:20–22, 27, 31, 33–34; Joh 19:1–5.

Kära ungdomar

Det är verkligen en alldeles unik nåd att vi får möjlighet att fira den heliga mässan tillsammans här i Skara domkyrka just idag den 2 september, på minnesdagen för Herrens törnekrona. Den salige Brynolf Algotsson var biskop här i Skara från år 1278 fram till sin död år 1317, och år 1304 mottog han av den norske kungen en tagg av Herrens törnekrona. Den salige Brynolf författade därför ett officium om Herrens törnekrona för mässan och tidegärden, som firades högtidligt den 2 september här i Skara stift under medeltiden. I den nya svenska översättningen av missalet som kom ut för 10 år sedan hade denna minnesdag återinförts. Dagen påminner om hur Frälsaren hånades, bespottades, törnekröntes och berövades sin mänskliga värdighet av soldaterna, och vi kan i denna heliga mässa särskilt be för alla psykiskt lidande människor.

Taggen av Kristi törnekrona som den salige Brynolf hade mottagit var den främsta reliken i denna domkyrka under medeltiden. Under den protestantiska reformationen ville dock reformatorerna göra sig av med all vördnad av reliker, eftersom de såg en risk för att detta skulle leda till avgudadyrkan, om det inte redan var det. Och det säkraste sättet att se till att ingen vördnad av reliker äger rum, det är att förstöra dem. Men eftersom vördandet av reliken av Herrens törnekrona här i Skara domkyrka var så utbredd och populär, så ville de lokala katolikerna skydda reliken från att förstöras av de protestantiska reformatorerna. Det sägs därför att törntaggen gömdes genom att muras in i någon av domkyrkans väggar. Om denna sägen stämmer, så gömdes reliken lite för bra, för den har aldrig återfunnits! Men det är i alla fall en from och fascinerande tanke att reliken av Herrens törnekrona än idag skulle finnas kvar här någonstans i denna domkyrka.

Men vad är då poängen med att vörda reliker? Var protestanternas rädsla för att det skulle leda till avgudadyrkan berättigad? Som katoliker så skiljer vi klart och tydligt mellan å ena sidan vördnaden av helgonen och reliker, och å andra sidan tillbedjan som endast tillkommer Gud själv. I detta fall rörde det sig om en alldeles unik relik, inte av ett helgon utan om ett föremål som hade kommit i kontakt med Herren själv under hans lidande. Reliker från Herrens lidande, som törnekronan, det heliga korset och svepeduken i Turin, utgör mycket påtagliga påminnelser för oss om att evangeliernas skildringar om Jesu liv verkligen är sanna. Jesus har verkligen levt här på jorden, han har verkligen lidit för våra synders skull och han har verkligen uppstått från de döda, så att vi ska kunna renas från våra synder och få del av det eviga livet i himmelriket tillsammans med honom.

I vissa lokala traditioner, t.ex. i Frankrike, brukar man associera de olika mysterierna i rosenkransen med en viss andlig frukt, som Jesus har förvärvat genom just denna händelse i sitt liv. Bland de smärtorika mysterierna brukar man exempelvis se frukten av Jesu gissling som tuktan av våra kroppsliga sinnen, och frukten Jesu törnekröning som tuktan av vår ande, alltså av vårt högmod. Jesu törnekröning gjorde inte bara ont fysiskt, utan den var också förenad med hur soldaterna förlöjligade honom när de skämtsamt hälsade honom som kung, krönt med en törnekrona. Att Jesus Kristus, himmelens och jordens konung, frivilligt gick med på att smärtsamt förlöjligas på detta sätt, det borde få oss att tänka till när vi själva blir förlöjligade. Om vi har tendenser till högmod och absolut inte kan tåla att få vår heder sårad, då kan vi se på Jesus som ett exempel i att tålmodigt stå ut med detta, och tänka att det väsentliga är att bli ärad av Gud, inte av människor. Detta gäller inte minst om vi blir förlöjligade på grund av vår kristna tro, för som Paulus säger: ”Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.”

Att se taggen i Herrens törnekrona som ett medel för att undvika högmod berörs också av aposteln Paulus i dagens första läsning: ”För att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte skall bli högfärdig.” (2 Kor 12:7). Man vet inte riktigt vad denna tagg som Paulus talar om egentligen syftar på. I kommentaren till Word of Fire-Bibeln av biskop Robert Barron spekuleras i huruvida det var ett psykologiskt problem, ett beroende, en depression, ett fysiskt problem, bristande talförmåga, eller någonting helt annat. Poängen är dock att Gud ibland låter oss stå ut med svårigheter av olika slag för att vi inte ska bli högmodiga, inse att vi är helt beroende av honom och att hans nåd är allt vi behöver (jfr 2 Kor 12:9).

Om vi tvärtom har tendenser till klenmod, dvs. bristande självförtroende, då kan meditationen över Jesu törnekröning också hjälpa oss. Om någon t.ex. är så van vid att bli orättvist förnedrad eller rent ut sagt mobbad av människor i ens omgivning att man själv börjar tro på att man är ingenting värd, då kan den törnekrönte Jesus vara en tröst för oss. Han har också utstått den värsta form av mobbning man kan tänka sig, så han vet hur det känns och är med var och en som utsätts för någonting liknande idag. Och för var och en som vänder sig till Jesus i bönen så ger han andlig styrka att bättre stå ut med alla lidanden, och även modet att säga ifrån till andra när det behövs.

Vi kan därför som sagt be särskilt i denna mässa för alla, särskilt ungdomar, som lider psykiskt på olika sätt, inte minst på grund av andras synder. Ett av de största folkhälsoproblemen idag är just psykisk ohälsa bland unga. Under världsungdomsdagen i Lissabon fick jag en fråga av en av er om varför det finns så mycket psykisk hälsa bland unga idag, och jag ska återge mitt svar. I Göteborg där jag är kaplan avslutas denna helg firandet av stadens 400-årsjubiléum. När firandet inleddes i början av juni så tog kyrkorna i staden initiativ till en insamling för att återstarta en mottagning för barn och ungdomar med psykisk och existentiell ohälsa. Notera tillägget ”existentiell” ohälsa. Bakom mycket psykisk ohälsa ligger nämligen troligtvis ofta det faktum att människor, och inte minst barn och unga, inte längre tror på Gud och således inte finner någon djupare mening med sina liv. Och det är inte svårt att förstå att psykisk ohälsa lätt kan uppstå om man upplever att livet är meningslöst. Men en sådan psykisk ohälsa är alltså egentligen bara är ett symptom på en djupare ”existentiell ohälsa”, som är ett neutralt begrepp för att uttrycka avsaknaden av Gud och en levande relation med Jesus Kristus.

Det bästa vi kan göra för att motverka den psykiska och existentiella ohälsan hos barn och unga, såväl hos oss själva som hos våra jämnåriga vänner, det är alltså att låta Jesus Kristus, den törnekrönte konungen, ta ännu större plats i våra liv. Alla ni som har kommit hit till Skara för att fira stiftungdsomsdagarna, ni har redan gjort någonting mycket konkret för att stärka er relation med Jesus Kristus och hans Kyrka genom att offra en hel helg för att umgås med honom och andra unga katoliker. Så när ni kommer hem så får ni berätta för era andra kompisar vad ni har varit med om och lärt er här i Skara, och så bidra att de får lära känna Jesus Kristus ännu mer och ta emot hans helande kraft, han som är själens store läkare. Ty genom hans sår blir vi helade (Jes 53:5). Amen.