Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jer 1:17–19; Ps 71:1–4a, 5–6b, 15ab, 17; Mark 6:17–29.
Kära bröder och systrar
Den främsta högtiden för att fira den helige Johannes Döparen har sedan äldsta tid varit hans födelsedag den 24 juni. Det är först på 5- eller 600-talet som man även började ihågkomma dagen för hans martyrium idag den 29 augusti, som vi firar som en enkel minnesdag. Det finns två förklaringar till att Johannes Döparens födelse firas mer högtidligt än hans dödsdag. För det första så föddes han på ett mirakulöst sätt i och med att hans mor Elisabeth var gammal och hade varit ofruktsam hela sitt liv, och när hans födelse bebådades för hans far Sakarias av ängeln Gabriel så sade denne dessutom att ”han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet” (Luk 1:25). För det andra så vittnade Johannes Döparen som vuxen om Jesus efter att han hade honom att ”han skall bli större och jag bli mindre” (Joh 3:30). Eftersom Johannes Döparen hela tiden blir mindre för att ge mer plats åt Jesus är det alltså logiskt att slutet av hans liv uppmärksammas mindre än början.
Man kan också fråga sig om Johannes Döparens martyrium verkligen var ett kristet martyrium i egentlig mening. Den helige Stefanos som vi firar på Annandag jul kallas ju för den första martyren, eftersom han var den första att ge sig liv för tron på Kristus efter Kristi död och uppståndelse. Och på fjärdedag jul, den 28 december, firar vi också martyrer som levde och dog före såväl Stefanos som Johannes Döparen, nämligen de oskyldiga barnen i Betlehem, som på ett speciellt sätt fick ge sina liv för Kristi skull, även om de inte kunde bekänna tron på honom med sina läppar.
I strikt mening led inte heller den helige Johannes Döparen martyrdöden på grund av sin tro på Kristus, utan han var, som vi bad i kollektbönen, en ”sanningens och rättvisans martyr”. Rent specifikt så gav han sitt liv för sanningen om äktenskapets oupplöslighet och rättvisan att ingen ska behöva se sin rättmätige maka eller make överge en för någon annan, om det så vore kungen själv.
Det bästa vi kan göra för att hedra Johannes Döparens minne och se till att han inte dog förgäves, det är därför att göra vad vi kan för att bidra till att äktenskapets helgd alltid blir respekterad i vår tid. Låt oss därför be om Johannes Döparens egen förbön för detta, samt att vi också får modet att alltid stå upp för sanningen och rättvisan samt för den rena och oavkortade trons bevarande (jfr kollektbönen), även om det skulle gå så långt att det kostar oss våra egna liv. Amen.
Fader Gustavs predikningar 